mammatorn

Hur ofta uppskattar man det som finns i ens absoluta närhet?

Jag är ofta hemmablind, jag längtar efter att åka till Västkusten, till Treriksröset, till Stockholm o s v. Kort sagt överallt utom där jag bor. Någonstans uppskattar man inte längre naturen och orterna man har runt i kring sig. Vad har hänt? Man har blivit hemmablind!

Det är lätt att bli hemmablind, att sluta se skönheten och naturen i den stad man bor. Besöker man andra städer skall man gå på sightseeing och utforska allehanda sevärdheter. Egentligen skulle man vara turist i sin egen hemstad emellanåt, undrar hur mycket man skulle upptäcka och uppskatta av det som finns i ens närhet?

Vi växer upp i tron på att gräset är grönare på andra sidan, men först när vi har varit över till den sidan och själva sett efter, kan vi se om det verkligen är sant. Min man har bott i småstad och storstad, för honom har den erfarenheten lett till att han verkligen uppskattar att "ha flyttat hem igen". Det sägs ju att man inte vet vad man har förrän det är på väg att glida en ur händerna.

Sent en kväll var vi ute på sightseeing i vår stad, luften var klar och kall och utsikten enastående vacker. Staden mellan bergen!






 
Jag menar inte att det är fel att resa och lära av andra kulturer, jag älskar det!

Men många gånger finns allt det vi letar efter, precis framför ögonen på oss - utan att vi märker det - vi borde lära oss att älska och uppskatta det lika mycket!